Den första turisten

Genom ett trollslag dyker de första turisterna upp i Funäsfjällen under 1790-talet: Smidt, Gillberg, Swab, Robsahm, Clarke… Deras vittnesmål utgör en salig blandning av mineralogi, matprat och kulturkritik.

De är överens om att Ransjö och Tänndalen är de vackraste platser man kan se; de gräsbevuxna dalgångarna inbjuder till poesi. ”Elyseisk” skaldar Robsahm

om Fundins fäbod. Clarke vill köpa en brudskrift, men nekas – gårdens invånare är alltför rädda om den. Kanske det allra första försöket att köpa en souvenir? Böndernas modeintresse noterades inte – det fogade inte in sig i berättelsernas exotiska ram, som ju skulle bidra till ökade bokupplagor.

”Funäsdalsberget [—] uppreser sig
likt en förfärlig svart buse. Man måste
från barndomen vara van vid det för
att icke finna det ganska rysligt.
– Carl Magnus Robsahm 1796.”

HUR SKALL DETTA FÖRSTÅS? Under århundraden hade den otämjda naturen setts som smått skrämmande – vad som helst kunde lura ute i mörkret. 1700-talets upplysning och naturvetenskap följdes av romantikens naturmystik och intresse för det främmande. De tidiga resorna gick i riktning mot klassisk mark, men det vilda norden kom att bli äventyret par préférence mot 1700-talets slut. Krigen i Europa gjorde dessutom resor i kontinentens utkant säkrare. Våra första turister knoppades i skiftet mellan upplysning och romantik. Skönlockiga dagdrömmare på inventeringsresa. Helt självklara i sin egen motstridighet.

SLUTSATS? Att grundvalen för människors resande har skiftat, och kommer att svara mot nya behov. Mer om det nästa gång…

TEXT: OLA HANNERYD, MUSEICHEF HÄRJEDALENS FJÄLLMUSEUM FOTO: HÄRJEDALENS FJÄLLMUSEUM AB