Den femte årstiden

Den femte årstiden

ETT SVAGT OCH VÄLBEKANT LJUD HÖRS NÄR SKIDORNA GLIDER FRAM I DET NYPISTADE SPÅRET. DEN FEMTE ÅRSTIDEN ÄR HÄR.

Temperaturen är några grader under nollan och vallan fäster fint i frånskjutet. Ett tunt lager nysnö ligger på marken runt mig. Snökristallerna glimmar likt miljoner diamanter när solens strålar når fram till dem. Fjällbjörkarna kantar spåret som i en allé, en allé med mjuka svängar. Tekniken sitter där sedan barnsben, tackar hårda tränare för den. Åk stort fladdrar förbi i tankarna och jag rätar upp kroppen, fäster blicken på åkaren framför och sträcker ut. Efter tjugo minuters åkning infinner sig den behagliga välbekanta rytmen. Hjärtat har jobbat en stund och kommit igång. Små­snacket med andra åkare har tystnat och de egna tankarna tar plats. Jag har lämnat Bruksvallarna bakom mig och skidspetsarna pekar mot Fjällnäs. Efter en knapp timme är jag uppe på högfjället och vyerna visar sig. Skarsfjällets böljande siluett kommer fram. Lite längre norrut ser jag Helags vackra spets. Utsiktens skönhet stoppar mig och jag blir hängandes på stavarna en stund, invid våffelstugan Kariknallen. Här serveras redan våfflor med hjortronsylt och rykande hett förmiddagskaffe. Det är mitten av mars och den femte årstiden är här, den så hett efterlängtade och omtyckta.

Jag fortsätter min färd

Längre dagar som medger skidåkning i kvällssolen och blidare dagstemperaturer som värmer kalla vinterkroppar. Även om morgonen är kall vet man att dagsmejan gör sitt och inom några timmar är temperaturen på plus. I midjeväskan ligger trots god väderprognos ett extra underställ, kan vara skönt att ha om turen blir lång. Jag fortsätter min färd och efter ytterligare ett antal kilometer ski­dar jag mellan Stor-Skarvens nordsida och Skenörsfjällets sydsida, två av områdets 60 toppar över 1000 meter.

Högfjällsspåren löper fram på fjällsidorna likt motorvägar, skidåkarnas alldeles egna fjällvägar. En strålande dag som idag fylls spåren snabbt med fjällälskare. Unga, gamla, familjer och landslagsåkare njuter tillsammans. Turskidåkarna glider fram i lugna rörelser medan längdskidåkarna har mer fart under sina fötter. Familjerna med pulka njuter extra och skidar från solgrop till solgrop. Jag ser fyra skejtåkare långt borta i fjärran som rytmiskt och elegant kommer närmare. De åker vid sidan av spåret. Det lilla lagret snö som kommit i natt virvlar runt deras skidor och bildar små snömoln. Kalla nätter och varma dagar skapar ett hårt lager som bär för skejtåkning över hela fjället. Mil efter mil i orörd terräng är en frihetskänsla och annorlunda upplevelse utöver spåråk­ningen. Och de fyra skidåkarna har träffat rätt i sitt besök, för det är under den femte årstiden dessa dagar brukar komma. De vinkar när de passerar mig och jag ser deras ryggar försvinna mot nästa fjäll.

När jag når Fjällnäs är det fortfarande många timmar kvar av dagen och kroppen vill ha mer, så skidorna vänds helt enkelt tillbaka i spåret jag just skidat ner ifrån.

Den femte årstiden

Alternativet att ta bil eller buss tillbaka finns, men idag är det svårt att lämna spåret. Väl uppe på högfjället igen stannar jag upp och ser solen sakta sänka sig ner bakom fjälltop­parna. Himlens färger förvandlas från djupt blå till ljust rosa. Storslaget är det ord som dyker upp i min hjärna. Med flera mil av finfin längdåkning i kroppen, solbruna kinder och lungor fulla av fjälluft ler jag för mig själv.

En extra årstid är inte så dumt.

Text: Anette Andersson