20 år med Naturfilm

EN AV ALLA DESSA ONSDAGSKVÄLLAR. NITTON ÅR I RAD UNDER VINTER- OCH SOMMARSÄSONG OCH INTE EN MISSAD FÖRESTÄLLNING NATURFILM MED INGEMAR LINDS SIGNUM DRAR LIKA TROGET PUBLIK TILL TÄNNDALENS BYGDEGÅRD SOM FÖRE SMARTPHONENS TID.

Text: Jocke Lagercrantz     Foto: Ingemar Lind

Ylva sköter biljettförsäljningen. Ingemar står bredvid och har ett uppmuntrande ord till alla i den ringlande kön.
För många har det blivit tradition att återvända. Med en släntrande gång intar Ingemar Lind scenen med en självklarhet som
skulle göra Måns Zelmerlöw grön av avund. Damerna i publiken tjusas av de komplimanger han yppar.
Herrarna gör anspråk på honom som en av sina förtrogna. Han kåserar och ser ut att njuta av varje sekund då han får berätta om det liv och den natur som är hans. Gästerna ställer naturfrågor och han besvarar dem med säkerhet och övertygelse. En estradör som njuter av sin vetgiriga publik.

Filmtajm
Visst finns här något ofta bortglömt
– långsamheten och det trygga anslaget. Fler än jag vaggas in i ett hypnotiskt tillstånd av de vackra bilderna, ljudet och Ingemars berättarröst.
Själv påpekar Ingemar att det inte är någon skada skedd om man skulle råka somna. Tempot är så långsamt att du troligen vaknar upp, kvar i
samma scen…
Nitton filmer har det blivit, en ny för varje år, sedan Ingemar klev upp ur radions grammofonarkiv, lämnade hallåstudion och naturredaktionen i
samma byggnad, för att dra norrut. Fjällräven fick spela förstafiol i premiärfilmen och genom åren har den lille överlevaren på högfjället blivit något av en favorit för Ingemar. Säkert har den en framskjutande plats även i kommande vinters film, Fjället i mitt hjärta, den tjugonde i raden.
Ingemar och Ylva Lind har funnit sin plats i Tänndalen. Navet i universum, kallar Ingemar det. Här finns naturen redan utanför dörren, men ett extra slag slår han gärna för Rödfjället.
På skrå upp från Tänndalsvallen för de vida vyerna och tystnaden, en bristvara idag, menar Ingemar.
Tystnad och ljud har i Ingemars filmer ett symbiotiskt förhållande. Oändligt med tid lägger han ned på att spela in och orkestrera naturens kör i frasering och rytm. Ett hantverk som ska vara så följsamt att publiken inte lägger märke till det.
Filmkameran har Ingemar sålt, men material har han till många filmer ännu; till glädje för de som troget återkommer
till Tänndalen för att njuta Naturfilm med stort N.

IngLind--2015-04-17-1160 (2)