STRAPATSER – 20 år med äventyr

I år är det 20 år sedan Jon och Mia startade eventföretaget Strapatser i Funäsdalen.

NÅGRA AV PUSSELBITARNA

STRAPATSER. Fisketurer med pappa till avlägsna fjällvatten, nätter under bar himmel, på pappas rygg när orken tröt. Själv säger Jon att Strapatser grundlades där. Det må vara som det vill med det, men säkert gav det en inställning till omhändertagande och kärlek till fjället…

KÄNSLA FÖR MAT. Olle Arnell gör entré som vikarie på hemkunskapsundervisning-en. Två lektioner som sätter Jons riktning mot matlagning. Här kommer Olle med ett gäng ripor som ska tas ur och så ska haren tillagas. Lokal undervisning med lokala råvaror! Tillsammans med sin styvpappas kokkonster läggs grunden för kockkarriären. Säsonger i Funäsdalen, Trosa, Sandhamn och Hemsedal.

KÄNSLA FÖR SKIDOR. Pôjken som, enligt egen utsago, förr var ett tämligen hopplöst fall på skidträningarna, hade alltmer vuxit samman med skidorna. Från att varit höjdrädd, med mardrömmar om att kliva av liften på Funäsdalsberget på fel sida och rulla ner till byn och med sån bakvikt att Per Wilhelmsson till slut tröttnade och drog hans skidbyxor upp från pjäxorna och körde ner två kilar, hade Jon närmat sig extremåkningens vassaste branter. När skidvännerna hängde i backen och kom in solbrända i köket i Hemsedal var det dags för ett nytt kliv.

FJÄLLEDARE. Två år på fjälledarlinjen i Storuman och hemkommen till Funäsdalen har Jon nu två ben av det som ska bli företaget Strapatser – matkonst och en gedigen kunskap hur man tar hand om människor som vill få ut mycket av sin vistelse i fjällen.

MIA. Kvinnan som dagligen går förbi utanför fönstret med den bångstyriga hunden. När hon en kväll på Veras lär Jon snusa så är det så gott som klart – de är ett par. Mia från Stockholm som hunnit skaka av sig storstan och som är djupt inne i besöksnäringen på Ramundberget. Hon är något av en allkonstnär och de kommer att komplettera varandra utmärkt.

FJÄLLBÄCKEN. Sensommar 1999. Jon och Mia har tackat Ja till sin första konferensbokning. 65 personer ska förplägas lagom ståndsmässigt på härjedalskt vis in på det nya året. ”Då bygger vi en kåta på mark i Bruksvallarna!” Sakta i backarna, säger de närmaste och tiden går.

Så snubblar de över Till Salu-skylten vid trädgränsen. Där stigen slutar ligger redan Fjällbäcken, ett störrös och två gäststugor. Och det på mark morfar och mormor ägt och sålt på 50-talet! Nu hamnar det åter i släkten och i rekordfart står den stora kåtan färdig i januari till de första gästerna. Strapatser och Fjällbäcken syns.

MORMOR. Mejerskan som kom till Funäsdalen med återvändare morfar som blev hemmansägare. Mormor som enligt Jon var makalös i sin omtanke om andra och sin drivkraft. Som med sitt goda humör inte väjde för snårigheter. Jons stora förebild.

IDAG. Från de första enkla stugorna har Fjällbäcken Lodge vuxit med stor hänsyn till det kulturella arvet och den unika miljön vid trädgränsen. De gamla timmerstommarna, återuppförda med en blick mot historien och härjedalska fäbodar, inrymmer idag boende som är både exklusivt och ombonat på samma gång. Stället är en verklig svensk mot-svarighet till ”lodge”; det är lätt att känna en slags mental, ombonad, lägereldskänsla där mat och dryck förtätar samtalet när skymningen faller och dagens upplevelser åter väcks till liv. Naturligt, när Fjällbäcken är ett nav i Strapatsers upplevelser.

Mia får väl sägas ha huvudansvaret för att ”lägerelden” underhålls, att ny sorts ved läggs på brasan även framöver; i torftigare miljöer skulle hon kallats driftschef.

– Vi har ju nyligen avslutat en rejäl utbyggnad, men jag kan inte låta bli att fundera, eller fantisera. En liten vinterträdgård där gästerna kunde ta kaffet vore fint. Och en frän miljö att jobba i!

För de som är sugna på äventyr har Strapatsers utbud blivit till en smärre kortlek av upplevelser, både sommar och vinter. Kronan på verket är kanske just nu det exklusiva fisket efter framför allt harr, öring och röding som Jon kan erbjuda i samarbete med områdets samebyar. Få förunnat att få uppleva!

– De tjugo åren har varit en fantastisk resa. Det har aldrig varit jobbigt, i någon allvarlig mening. När man får göra det man tycker är roligt och göra det med den man älskar! Då kan man flytta berg! avslutar Jon

DET ÄR KVÄLL PÅ FJÄLLBÄCKEN. Middagsgästerna slår sig ner vid utsikten mot fjällranden. Förväntan.

– Rödingen ni får är fångad därborta, vid foten av Helags.

Ja, Fjällbäcken Lodge är en fullgod restaurang också. Långt från strapatser.