Linus och Kiba gör highfive i Funäsfjällen

I min bästa väns fotspår

Kiba har fjällvandrat sedan han var en liten valp. Nu är han lika fjällfrälst som husse Linus. I sommar väntar fem fjälltoppar på att bestigas. 

Om du händelsevis är en av hunden Kibas drygt 53 000 följare på Instagram vet du att är det något han älskar så är det att vara i fjällen, precis som husse Linus Zetterlund. Trots att de bor i Sundbyberg utanför Stockholm åker de till fjällen så ofta de kan. Så ofta att många tror att de faktiskt bor där.
– Jag åkte skidor som barn, men det blev som mest när jag var runt 20 och jag spenderade några säsonger i Funäsfjällen. Fram till för några år sedan var det bara skidåkning för mig. Det var det som drev mig till fjällen. Men för fyra år sedan åkte jag upp för att vandra. Sedan dess har besattheten av att åka skidor övergått till att bara vilja vara utomhus, säger han.

Ett gemensamt eldorado

För två år sedan kom hunden Kiba in i hans liv. Och sedan dess är fjällen deras gemensamma eldorado.
– Nu planerar jag alla mina semestrar efter hunden. Jag planerar saker som jag vet att han uppskattar, säger Linus.
Kiba var bara fyra månader gammal när det var dags för första turen.
– Då var jag väldigt mån om att han inte skulle överanstränga sig. Det blev korta dagsturer på ett par kilometer, några enklare så kallade guldturer.
Då hade Linus redan startat Kibas Insta-gramkonto, som nu började växa explosionsartat.
Andra turen var Kiba åtta månader. De ökade på vandringen till 7–8 kilometer. Tredje turen var mitt i vintern och då gick de bland annat på skidor mellan Ramundberget och Ösjöstugan. Kiba hade fyllt ett år och sprang i snön bredvid husse.

 


En hund som älskar skidåkning

Just där och då insåg Linus hur mycket Kiba tycker om det här med skidåkning. De hade 25 sekundmeters motvind över fjället. När de skulle vända och åka hem var vinden lika stark, men nu hade de vinden i ryggen och det gick väldigt fort.
– Kiba sprang bredvid mig och jag såg den totala euforin i hans ögon och jag kände att det är typ bara det här jag vill göra! Sedan blir det förstås mindre roliga dagar på kontoret för honom också, men jag försöker planera in bra tid för honom.
Om man sätter sig in mer i hundens naturliga habitat så är det ju snarare fjäll och mark än att gå koppelpromenader i stan. Fast jag behöver det minst lika mycket som han. 95 procent av mitt jobb är digitalt och jag sitter väldigt mycket vid datorn. Då behöver jag de där kontrasterna, behöver komma bort.

Med alla följarna på Instagram kommer också oräkneliga frågor om vad man ska tänka på när man vandrar med sin hund.
– Jag tror att det viktigaste är att ha koll på att hunden inte tar ut sig för mycket. De tycker ju att det är så himla kul och många har ingen självbevarelsedrift på det viset, de bara fortsätter. Numera är det jag som sätter begränsningarna. Jag kommer alltid bli helt slut före honom.

Med koppel på

På fjället är det noga att man har sin hund kopplad. En renägare har faktiskt rätt att skjuta om en hund går lös och jagar
eller vallar renarna. Om den inte är som Kiba, vill säga, som håller sig till Linus och enbart vallar medlemmarna i det egna sällskapet för att se till att alla är med.
– Han är väldigt social och glad. Jag har knappt sett honom arg. Han har bara ett läge – eufori!
Men kolla regelverket för både området och tidpunkten på året innan du släpper din hund lös helt enkelt, tipsar Linus.
Andra frågor som Linus ofta får rör utrustningen. Behöver man köpa en massa extra prylar till hunden?
– Jag tror att många överkomplicerar det. Om man går i väldigt tuff terräng där det är mycket vassa stenar så kan man behöva boots till hunden för att skydda tassarna. Annars är det bra att ta med förband om det skulle hända något, men det ska man väl ha med i vilket fall som helst.
Vatten behöver man inte bekymra sig för.
– Jag bär nästan aldrig vatten. Det finns en så enorm tillgång på fint vatten i området. Kiba dricker när han är törstig. När det kommer till
mat brukar jag däremot ta med lite mer än han äter hemma.

Den härligaste turen

När man frågar Linus om fina vandringsleder så rabblar han den ena efter den andra.
– Den allra härligaste turen tyckte jag var från Klinkenspåret upp till Skarsfjället. Det är så himla vackert hela vägen. Man går längs Ljusnan som sedan övergår i Tvärån, som man sedan följer upp på fjället och därifrån, vidare upp på Skarsfjället 1594 meter över havet, säger han och fortsätter:
– Men att gå upp till Ösjöstugan är nice på sommaren, där finns en sjö där man kan bada och jättefin utsikt över Skarsfjället. Mittåkläppen är också fint att gå upp för och har fin utsikt över Helags. Och så kan man äta våfflor i Djupdalsvallen. Sedan måste man ju nämna Helags! Gå från parkeringen i Kläppen till turiststationen, där äter man lite lunch och går sedan upp på fjället.

Bästa stunden under en vandring då?

Linus funderar. Sedan säger han att det faktiskt inte handlar om själva vandringen.
– Den där stunden på dagen när man gör upp eld, någon sätter upp tältet medan andra blåser upp luftmadrasser. När Kiba lägger huvudet i mitt knä och jag kan se att han är helt slut och helt nöjd med att bara få vara med.

I sommar blir det några dagars vandring i schweiziska alperna.(Skulle det ha blivit. Reds. anm.) Sedan väntar äventyret i Funäsfjällen igen.
– Då ska vi göra de fem högsta topparna runt Ramundberget till fots har jag tänkt: Helags, Mittåkläppen, Skarsfjället, Anåfjället och Stor-skarven. Och så ska vi paddla packraft på Rogen. Kiba kommer garanterat att ha koll på väskorna. För när de åker fram vet Kiba att det är något särskilt kul på gång.
– Han är alltid med när jag packar och blir alltid extra stissig och förväntansfull när jag rullar väskan mot lägenhetsdörren.

Linus Zetterlund

  • Ålder: 36 år. 
  • Gör: Marknadschef på
    Röjk Superwear. 
  • Bor: Sundbyberg. 
  • Familj: Sambon Victoria och
    Kiba, en australian shepherd
    på två år. 
  • Följ Kiba på Instagram:
    @aussiekiba. 

Text: Yasemine Bayramoglu

Bild: Linus Zetterlund