Fjällets växtzoner

Inom varje höjdzon finns det många olika typer av växtmiljöer.

Jordmånen varierar mycket inom Funäsfjällen. I fuktiga och näringsrika sluttningar mot söder finns s.k. sydväxtberg, till exempel på Hamrafjället och Mittåkläppen. Många andra fjäll i västra Härjedalen är tämligen näringsfattiga men har ändå en vacker om än begränsad flora. I de gamla gruvområdena är floran fattig.

Fjällskogar

Fjälltaigan är ett namn för den glesa, hedartade fjällbarrskogen där granarna är smala upptill, men täta och risiga nertill. De äldre tallarna är knotiga och har breda kronor, de yngre är ofta smalkroniga.

I fjällbjörkskogen dominerar fjällbjörken med inslag av gråal, rönn, hägg, gran och tall och videsnår i fuktigare stråk. Det finns två slags fjällbjörkskog:

Hedbjörkskog med oftast flerstammiga fjällbjörkar. Där snön utövar långvarigt tryck på björkarna blir de krokiga och vridna. Marken därunder är näringsfattig hedmark med dvärgbjörk, enbuskar samt lågvuxna örter och ris, ljung, lappljung, nordkråkbär.

Ängsbjörkskog där björkarna är enstammiga, rakare och högre. Marken är oftast kalkrik och består av gräs och ängsmark och på sensommaren ofta med frodiga högörter och orkidéer.

Myrar och Hedar

Myrar är ett gemensamt namn på mossar och kärr, som finns under och över trädgränsen. De är ofta en mosaik av torrare tuvor och blötare höljor. Mossar påverkas bara av nederbörden medan kärren dessutom av tillrinnande vatten. På näringsfattiga myrar finns är tuv­ och ängsull, lappljung, rosling och hjortron.

På näringsrika myrar och kärr (rikkärr) finns också spiror och orkidéer.

 

 

Fjällhedarna som breder ut sig från fjällbjörkskogen och uppåt, är av två typer;

Rishedar på näringsfattiga fjäll. Här växer dvärgbjörk, ene och många videsorter. De är ofta rika på ljungarter, vanlig ljung, lappljung, rosling och nordkråkbär – samt på lavar. På försommaren breder stora mattor av krypljung och fjällgröna ut sig.

Gräshedar bildas på mer närings/kalkrika fjällsidor. Här finns många näringskrävande växter till exempel fjällglim, tätört, fjällvedel och orkidéen fjällyxne.

 

På lågalpinans kalkrika hedar finns ofta stora mattor av fjällsippa (dryashedar). Det kan vara intressant att veta att fjällsippan var en av de första växter som vandrade in i Sverige efter istiden.

Fjällängar

Ängsmarker finns ofta på mark som varit snöskyddad och har rörligt vatten. Vilka växter som trivs där beror mest på markens näringsinnehåll och hur länge snön ligger kvar.

Lågörtängar kan man hitta högre upp i lågalpinan på kalkrika och fuktiga södersluttningar, nedanför klippor. Ett exempel är Mittåkläppens sydsida med smörblommor med inslag av styvstarr, fjällviol, dvärgfingerört, fjällveronika, fjällgentiana, fjällviol, lappljung och fjällögontröst.

Högörtängar utvecklas på fuktiga och kalkrika marker i subalpinan, i fjällbjörkskogen. Ett exempel är Hamrafjällets sydsluttning där du hittar de höga växterna skogsnäva, torta, nordisk stormhatt och vitsippsranunkel. I fuktstråken växer orkidéer som brudsporre, ängsnycklar och tvåblad. Där ståtar också högörterna fjällkvanne och Kung Karls spira – den ena ståtligare än den andra.

Snölegor, bäckraviner och vindblottor

Snölegor är snöfläckar/drivor som bildas i svackor uppe på fjället och ligger kvar länge på sommaren oftast på samma ställe år från år. Under snön utvecklas en flora som kommer fram när snön har smält. Därför kan du hitta ”vårblommor” på fjället i augusti. I smältvattnet nedanför finns ofta mossljung, dvärgfingerört, dvärgvide och fjällkåpa samt fuktkrävande växter som fjälldunört och gullbräcka, stjärnbräcka, och fjällviol. Ormbunken fjällbräken bildar ofta gröna bårder längs vattendragen.

I bäckraviner finns ofta härdiga mossor, tillsammans med tuvbräcka, gullbräcka, kabbleka och dvärgvide. Omkring dessa finns gräset stagg med inslag av bland annat gullris, norsknoppa, fjällummer och styvstarr.

På högalpinans blockmarker och flytjordar finns få arter. Isranunkel är den blomväxt som går allra högst upp på fjället.

Vindblottorna på fjällens kammar och toppar är ofta steniga och hyser enbart några få växter som gräset klynnetåg, krypljung, fjällgröna och dvärgbjörk. Under vårvintern betar renarna gärna av lavarna där.

Om författarna till denna webbsida.

 Eva Wallstam och Bo Stenson utgav 2017 tillsammans med Lisa Öberg boken Flora för fjällvandrare. Den innehåller foton och beskrivningar av växtmiljöer och 200 skandinaviska fjällväxter. Eva och Bo är också författare till boken Fjällvandra i Härjedalen som beskriver 50 dagsturer kring Funäsdalen och i närliggande Norge. Båda böckerna är utgivna på Calazos förlag och säljs på Fjällmuseet och i webbshopen.