Fiskenostalgi

EN TRYGG GAMMAL VÄN ELLER EN KÄPP I HJULET?

Då jag för tio år sedan skulle börja spåna på varthän sommarens fisketurer skulle bära så var det med hjälp av kartor, google och fiskeforum som låg till grund för mina beslut. Att åka de extra milen, klampa över några extra myrar och spendera några extra dagar var aldrig några problem utan många gånger blev, som det så fint heter, resan målet. Fortfarande har upptäckarglädjen inte upphört, men fått hård konkurrens. Upptäckarglädjens schizofrena kusin Nostalgin håller på att ta över! Och jag har väldigt svårt att bestämma mig för vad jag tycker om saken…

Självinsikten om det nostalgiska insjuknandet kom nog först efter det att jag och min sambo träffats och vi nu då och då passerar OKQ8 i Svenstavik. En för mig jungfrulig plats, fylld med minnen om barndomens fiskefärder till Jämtland då den här macken alltid utgjorde resans fikastopp. Men mitt i mina idylliska berättelser, fyllda med mor-mors ostmackor och nyponsoppa så möts jag av en frågande blick. En blick som sen förklarar att det var ju platsen där ”Svenstas” tonåringar samlades för att dela några folköl som köpts ut och som dracks till tonerna av EPA-traktorer som ”la lakrits” på parkeringen. Den enes milstolpe på fiskeresan, den andres raggarhåla. Idyllen får en spricka i kristallen.

Dessvärre har jag upptäckt att det lätt blir samma sak även med fiskeplatser. Enträget kan jag återkomma till en viss plats gång på gång för att jag vid ett tillfälle prickade in exakt rätt tid för att jag kan inte släppa tanken på att det kommer bli lika bra igen. Jag har till exempel en sådan plats i Tännån. Jag skulle möta upp en kompis som var där och fiskade med några gäster. Han själv var guide och hade haft en kämpig dag med väldigt lite fiskkontakt.

Då jag kommer dit möter jag hans gäster som är på väg upp till bilen för att äta, jag knatar ner till ån där han bedrövat sitter och blickar ut över vattnet. Vi småpratar en stund när till slut några danicor (dagsländor av grövre modell) visar sig och som att någon slagit på en brytare börjar det koka av harr. De hugger på allt som är i närheten av att likna dessa danicor och det är BARA harr mellan 35-50cm. Vi hämtade gästerna, som satt sig för att äta, men som tillslut motvilligt följde ner och när de väl fick ut sina flugor fick de ett par magiska timmars fiske innan det åter är helt dött. Just den här platsen har jag återkommit till många gånger, fisket har aldrig vart lika bra men jag har alltid fiskat med en bra känsla i kroppen, för jag vet de är där!

Det finns även en plats i Mittån där jag nu kan varenda sten, djuphåla och jag vet var jag ska sätta mig för att brygga kaffe för att få den bästa överblicken över sträckan. Platsen har blivit ikonisk för mitt fiske i västra Härjedalen. Det var en god vän som introducerade mig och lyckades skapa lite av en myt kring platsen och öringarna som simmade där. Jag har haft bra fiske där, helt klart. Men samtidig som utdelningen ändå måste ses som medioker i proportion till alla de timmar, dagar och nätter som jag spenderat på de där futtiga kilometrarna. Jag brukar tänka att om jag lagt åtminstone hälften av tiden på att söka upp nya platser istället, vad hade jag då kunnat finna?

Det är tankar som slår mig när rådimman drar in och lägger sig som en blöt filt över ån och det är dags att gå hem. Men likt förbaskat så är det just denna plats jag längtar till när januarimörkret är som mörkast, kylan som kyligast och behovet av en fiskedagdröm som störst.

Så vart vill jag komma med detta? Jo, i Funäsfällen finns det över 200 sjöar och mer än 30 mil av strömmande vatten. Många av dessa sjöar och åar blir knappt fiskade under en sommar. Är det första gången du besöker är det lätt att få ångest av alla val som finns att göra. Ta då hjälp av ”Fiskeguiden i Funäsfjällen”, eller någon av områdets duktiga återförsäljare av fiskekort och fiskeprylar. Men om du istället brukar komma hit år efter år, så har du säkert hittat ”din” fiskesträcka eller din lilla tjärn. Och det är klart att den förtjänar ett besök även i år. Men lova att inte låta nostalgin förblinda dig utan fortsätt våga trampa upp nya stigar och prova bakom nästa krök på ån, i nästa outforskade tjärn. Sluta helt enkelt aldrig att ”fiska nyfiket”!

Foto: Tina Stafrén, Text: Mikael Ärfström