Vad styr fjällens växtlighet?

Har du tänkt på att det i fjällen finns en mosaik av växtmiljöer? Olikheterna beror på temperatur, vind, vatten, jordmån och människors och djurs påverkan.

Höjden

Höjden över havet spelar en stor roll. Sommartid blir det kallare ju högre upp på fjället du kommer. Temperaturen sjunker normalt med 0,6 grader per 100 höjdmeter.

Vinden

Vinden är, näst efter temperaturen, den faktor som påverkar fjällväxterna mest. Den kyler, torkar ut, flyttar det tunna jordtäcket och fördelar snön i landskapet – och hjälper till med fröspridningen. Vindblottor, barblåsta områden, bildas på utsatta fjällryggar och krön.

Vatten

Vatten är förstås nödvändigt för alla växter och det påverkar också deras upptag av näringsämnen från jorden. Regnmängden ökar normalt med höjden över havet.

Livsäterån, Flåten. 

Snötäcket

Snötäcket skyddar växternas rötter mot kyla, tjäle och vind. Vinden fördelar om snön på fjället så att svackor fylls av snö och bildar snölegor, medan krön och ryggar ofta förblir barblåsta vindblottor. Nordsluttningar, där snön ligger kvar längre, blir blötare och hyser en mer fuktkrävande flora än de torra sydsluttningarna.

Jordmånen

Jordmånen är viktig. Näringsrik jord finns på berggrund som är rik på lättvittrade mineral, särskilt kalk, och där marken är fuktig och ger en rik mångfald i floran. Näringsfattig jord finns i torra områden med hårda, svårvittrade mineral/urberg, till exempel kvarts.

Hamrafjället är ett exempel på ett kalkrikt fjäll med näringsrik jord

Kalkrik myr, Sölendet i Norge nära gränsen.

Näringsfattig mark, Anåfjället

Fjällnejlikan trivs på serpentinberggrund och är en tydlig markör för koppar- och kromförekomst

Serpentinberggrund (serpentin är ett magnesiumsilikatmineral) ger marker med hög halt av giftiga tungmetaller, vanligen krom, koppar och nickel. Detta är fallet i fjällens gamla gruvområden.

Människans påverkan

Människornas liv och försörjning i fjälltrakterna har också påverkat naturen.

De renskötande samernas visten och mjölkningsgärden anlades ofta i skydd av fjällbjörkskogen, så nära kalfjället som möjligt. Uppe på fjället kan den biologiska mångfalden gynnas av måttligt renbete och ­tramp, medan ett alltför högt betestryck missgynnar artrikedomen.

Fäbodväsendet var viktigt för fjällbönderna redan från 1600­-talet. Det skapade glesa fjällbjörkskogar och öppna betesmarker som gynnade en rik flora av örter och gräs. Unga, rakvuxna björkar i täta bestånd i fjällbjörkskogen är tecken på äldre röjningar och slåtter. När fäbodarna avvecklades lämnade de efter sig näringsrika skogar och ängar med en överdådig växtkraft och stor artrikedom.

Om författarna till denna webbsida.

Eva Wallstam och Bo Stenson utgav 2017 tillsammans med Lisa Öberg boken Flora för fjällvandrare. Den innehåller foton och beskrivningar av växtmiljöer och 200 skandinaviska fjällväxter. Eva och Bo gav 2016 också ut boken Fjällvandra i Härjedalen som beskriver 50 dagsturer kring Funäsdalen och i närliggande Norge. Båda böckerna är utgivna på Calazos förlag och säljs på turistbyrån och i webbshopen.